fredag 24 februari 2012

Äntligen

Det här inlägget får inte uppfattas som en ursäkt för avsaknad av uppdatering, det är en förklaring. Stor skillnad.

Februari har varit en torr månad, så torr att de törstande nästan har givit upp hoppet. Ingen snö och således ingen bra åkning på 3 veckor, trots upprepade försök med snödanser. Vissa (Sofia) var mer uppgivna än andra (Joakim). Under tisdagen var måttet rågat för Sofias del, hon bröt ihop och utlyste samt praktiserade åkstrejk tills vädergudarna skänkte mer snö. Svaret kom direkt, dagen efter vaknade vi upp till 20-30 cm puder och sol (lätt glorifierat, det blåste även en del). Vi var bland dom första upp på berget. Då detta kom som en överraskning var tyvärr inte batteriet till GoPron laddat, vi fick några klipp innan den gav upp, dessa läggs upp senare.

Även torsdagen överraskade med snö. Vi bytte berg till Lake Louise, inställda på åkning i parken, detta då snörapporten på morgonen hävdade att det snöat ynka 4-8 cm över natten. Väl framme upptäckte vi att även onsdagens snöfall till stor del var orörd, varför? Vi kan tänka oss två olika scenarion: A) Berget var till stor del stängt under onsdagen pga vind eller dålig sikt. B) Endast nybörjare huserade på berget under onsdagen. Utan att resonera vidare kring orsak och verkan så var resultatet till vår fördel, 20-30 cm skön, orörd snö. Då planen var att åka park så fick kameran stanna hemma.

När vi lämnade Lake Louise på torsdagen fanns det alltjämt oåkta linjer kvar. Fredagens åkning spenderades i dessa. Puder tre dagar i rad alltså.

Följande förklaring kan ses som en iakttagelse i sig, den har dock en djupare innebörd vilket snart kommer att visa sig. I varje skidområde i Kanada (kanske även USA?) finns det under någon lift ett speciellt träd. Ett träd pyntat med dessouer, dessa ska enligt legenden vara resultatet av en tävling mellan manliga skidlärare och pistörer; vilken av grupperna som kunde snärja flest damer under en säsong.

Under ovan nämnda torra veckor provade vi även det minsta berget här i Banff, Mt Norquay. Under en av liftarna stod det på en skylt vid ett träd 'Please feed the bra tree, AXE', trädet var dock tomt. Vi skrattade åt detta då AXEs marknadsföring inte verkat ge resultat. Åket senare var dock trädet fullt med persedlar i glada kulörer, vi anade en komplott. Under trädet stod en kille som tyckte att vi såg coola ut och frågade om vi ville ha en öl. Det ville vi. Arbetsuppgiften för att förtjäna denne var att kasta varsin underbyxa av raffig modell på trädet medan han fotograferade. Sagt och gjort, vi kastade och sedan blev vi vänner över en öl. Bilden används nu av hans företag för att visa AXE att folk använder trädet. Vi godkände även ett kontrakt där vi avsäger oss framtida eventuella ekonomiska ersättningar för bilden. Vi misstänker att våra själar nu hamnat i det nordamerikanska rättssystemets klor. Vi länkar till bilden när den offentliggjorts.

Så.

2 kommentarer:

  1. hahaha! Det var roligt! En fundering.. färgen på era skidkläder.. är det meningen? Jo det måste det vara! Så fina ni är! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att man kan lita på sin Dogg, med att leverera kommentarer. Det uppskattas.

      Historien med kläderna är lång, men nej det är inte meningen. Dock så var det omöjligt att hitta några andra byxor för mig som var lika bra som de blå. Så vi ser ut som en mild variant av ett medelålders par i likadana träningsoveraller. Ja vi skämms.

      Radera