Den tyska ensamstående tvåbarnsmamman, tillika vår hyresvärd, gav oss under onsdag samt torsdag kväll det hedrande förtroendeuppdraget att barnvakta hennes två barn; Phillip, 10 år samt Noah, under fredagen fyllda 4 år. Uppdraget gick ut på att innan klockan 18 hämta upp gossarna på dagis samt skola, utfodra dem vid 18.30 med kanadensisk kvalitetsmat i form av mac n' cheese och/eller pizza, chips och salta pinnar. Övrig tid innan läggdags (20.45) spenderades med lekar och filmtittning. Då det var stor åldersdifferens gossarna emellan så fördelades filmvisningen på två olika apparater. Joakim och Phillip tittade på "The Hulk" medan Sofia och Noah roade sig med "There goes a dump truck" samt "There goes a bus". Då pojkarna sov på utsatt tid ansåg uppdragsgivaren att vi utfört ett bra arbete.
Vi hade alltså stigit upp i ottan, 04:50, och hoppat på bussen klockan 06:00 tillsammans med fyra andra resenärer. Till Kicking Horse (KH) är det ca 14 mil och resan dit tar ungefär två timmar. Dvs om inte vägen är avstängd för att lastbilar har fastnat snön som fallit under natten. Vilket var precis vad vi råkade ut för. Vi fick stå mitt ute i den kanadensiska vildmarken, där ingen radio eller mobiltelefontäckning finns, och vänta i två timmar innan vi kunde köra till ett hus där det fanns en telefon som busschauffören kunde använda för att ringa sitt kontor och höra om vi kunde få boka om vår resa till dagen efter då vi nu hade missat halva åktiden. Det gick mot all förmodan bra och bland resenärerna togs ett enhälligt beslut om att bli avsläppta i Lake Louise istället och göra ett nytt försök nästa dag.
Efter fyra timmar i bussen anlände vi till vår "hemmabacke" Lake Louise och de glada nyheterna att det de senaste timmarna fullkomligt vräkt ner snö, nämligen 38 fantastiska centimeter. (Enligt prognosen skulle det komma 1-3 cm). Vi klagade inte utan åkte i episk snö så länge benen bar.
Morgonstund har guld i mund sa Joakim och steg upp 04:50 även nästa morgon! Den här gången kom vi fram till Kicking Horse, i god tid dessutom. Delar av berget, de bästa, var stängda under fredagen pga av snöfallet och under natten till lördag hade det kommit tio nya fina centimetrar (prognosen sa noll). Så även denna dag fick vi åka i djup kanadensisk kvalitets snö.
I vårat tycke är KH en utsökt skidanlägging, det finns mycket yta att åka på och många trevliga hiker att göra. Terrängen är underbar och bjuder på många branta rännor på flera olika kammar samt stora öppna skogsåk. Det var inte heller allt för många n00bs ute i snön lördag till trots. Dock finns det väldigt få liftar så en inte helt obetydlig ackumulation av människor sker vid dessa.
Nu återstår endast tre åkdagar innan vi åker vidare till New York. Med vemod och glädje kan vi konstatera att tiden har gått fort, det känns tråkigt att lämna men vi ser fram emot nästa etapp av resan. Vindarna har under året varit på vår sida och svept in mycket snö, speciellt under mars. Sunshine Village har i år haft det bästa snöåret på 84 år och Lake Louise har haft bästa snöfallet under mars månad sedan mätningarna startade.
Angående ett tidigare inlägg där det framgick att vissa ville ha en Dodge Ram hemi5.7, måste vi nu meddela att den bilen inte länge faller oss i smaken. Den känns lite väl "city chic". Vi önskar oss nu en pick-up av modell Ford SuperDuty.
Vi ligger oerhört efter i redigering av filmer. Men här bjuder vi på två fina bilder från en fin dag i Lake Louise.
Sofia går på en bergskam på jakt efter puder.
Joakim är glad, han har hittat puder.
Ska kolla om det går att byta bilen, det kan nog bli lite svårt då vi motivlackat bilen för att passa er image. tänkte lägga in en bild men jag klarar inte av tekninken. hoppas att bloggen fortsätter i New York.
SvaraRaderaEn dodge går ju bra så länge. Bloggen lever vidare tills dess vi befinner oss i svea rike igen!
SvaraRaderaSer fantastiskt och lite skrämmande ut där på bergskammen! Hoppas på uppdateringar från de stora äpplet! Lycka till:) Björnkramar
SvaraRadera